den sista drömmaren?
Bland annat om hur folk bara nöjer sig. Det nöjer sig med något som är tryggt och enligt facit bra. Men vi som inte nöjer oss då? Vi blir sedda som vilsna galenpannor, som drömmare.
Jag vill inte behöva försvara min strävan efter det som verkligen känns rätt för MIG, inte vad som är rätt enligt normen som alla går efter. För min del gäller det den personen som jag tillåter mig att bli kär i, för andra gäller det jobb, utseende, utbildning. Osv osv osv.
Jag är trött på att folk pratar om mig som att jag är uppe i det blå och svävar. Okej, det kanske jag är, men jag är iaf sann mot mig själv. Jag vägrar slå mig till ro utan att känna att det är rätt med allt jag är, jag vägrar nöja mig.
Bara för att mitt sätt att leva inte överensstämmer med dina mallar betyder det inte att jag gör fel. Det innebär enbart att dina uppmålade mallar inte är rätt för mig. Så låt mig få sväva, låt mig få drömma.
Låt mig sköta mitt.
Se mig begå misstag, säg "vad var det jag sa", så länge jag fortfarande tror på att jag nån gång kan få säga "Vad var det jag sa, jag hittade rätt."
Och jag tror.
blogghat och Hanna Widerstedt...
Den som har facebook, läser bloggar och är såpass nyfiken att den kollar upp snackisar, den vet vem denna Hanna Widerstedt är.
För er som inte har sån bra koll (min gulliga mamma) kan jag berätta att det är ännu en tjej som vill ha bloggläsare och därför provocerar nåt så djäääävulskt. Hon säger att hon hatar svenska killar, fattiga och feta och nu senast, vilket är det jag vill belysa, att hon bara "vill ******", inte ha en pojkvän och prata med killen, och att killar som vill mysa är bögiga och mesiga osv osv.
Jag vågar inte skriva ordet för att jag tycker att det låter så fult... Men finare uttryckt, idka älskog.(förlåt mamma!!)
Och detta videoklipp gör folk så upprörda, mig också, förstå mig rätt, men BARA pga att hon trycker ner alla som inte tycker som hon själv gör. För själva åsikterna hon kommer med... eller betydelsen av det hon säger, det är PRECIS samma sak som vi kan se Samantha i satc säga i ett helt vanligt avsnitt.
Alla får tycka som de vill, det är min åsikt. Sen är det bara fruktansvärt omoget att förlöjliga andra för att de tycker olika.
Och till detta blogghat, eller hat överhuvudtaget...
Överallt kan man läsa kommentarer om hur ful och vidrig och hemsk denna tjejen är.
Och visst, hennes personlighet tycker jag inte om. MEN man är faktiskt ganska lost om man inte förstår att hon bara spelar en roll. Ingen människa vill vara hatad, men tyvärr är en del beredda att bli hatade i hopp om en "karriär". Det är hennes val, och självklart får hon ta konsekvenserna, som att folk tycker att hon är dum i huvudet.
Men något som jag hatar, verkligen hatar, är när folk, för att trycka ner någon eller för att själva känna sig bättre, säger att någon är FUL!
Okej, smaken är som baken men jag tycker inte att hon är FUL. Jag tycker inte att hon varken sminkar eller stylar sig fint, men hon är inte FUL.
Allt detta hat gör mig så ledsen.
Och jag vet att alla dessa haters inte är avundsjuka som hon påstår... ;)
Men genom att folk reagerar som de gör är de precis lika omogna och även elaka, som hon är när hon trycker ner människor via sina videobloggar.
Det är min åsikt, hoppas ni inte hatar mig nu! ;)
är jag en svennebanan?
Idag har jag tänkt... och tänkt ännu lite mer. Och igen.
Jag har en mycket produktiv hjärna när det vill sig väl. Inte produktiv som i smart alla gånger, men det händer faktiskt det med.
Idag har jag funderat mycket kring det här med "svenskhet" (är det ett ord...?)
Hur typiskt svensk jag är, och så vidare.
Ungefär såhär har mina tankar florerat.
Jag har råttfärgat hår och blå ögon. (gråblå, men whatever) De som säger att typiska svenskar är blonda har feeeeeeel! Ytterst få är riktigt blonda, punkt!
Jag har blek hy som först blir röd, sen brun.
Jag har väldigt svenska drag.
Det var det ytliga, nu till det mest spännande!!
DET TYPISKT SVENSKA BETEENDET!!
Jag är inte rädd för att prata med främlingar, men jag tål ICKE närkontakt! Jag står hellre ute i regnet än ihopträngd i en trång busskur. Där är jag väldigt svensk, bara det att jag inte skyr regnet. Tycker faktiskt om regn...
Dock så pratar jag gärna med främmande människor, bara de inte står för nära.
Och... när jag är full är varken närkontakt eller prat med främmande människor ett problem. Typiskt svenskt beteende.. Utbytesstudenterna som jag gick i samma klass som förra året tyckte att svenskar var extra trevliga och öppna under sommaren. Och att de köpte "big boxes of wine"... Och att svenska tjejer blir kompis med vemsom på krogen efter 5 minuter, och då är de redo att gå på toa tillsammans. Hysteriskt roligt, och sant!
Jag tänkte så mycket mer saker, men nu är de borta ur systemet... märkligt.
Undrar om det är typiskt svenskt att ha dåligt minne?
fredagen den 13e..
Till att börja med, sommaren 2010 var jag en ensam stackars tös i Falustad. MEN så en dag kom festivalen till staden!!
Och med den min kära vän Linnea och hennes kompis Elin, och jag hade för en gångs skull TUR och fick köpa ett helgpass för 500.
Hade en toppenkväll och när vi tagit bussen från borlänge till falun fick jag för mig att jag skulle skjutsa Linnea på cykeln. Till saken hör att jag inte ens kan cykla bra nykter... Så innan vi ens har börjat rulla faller jag rakt fram med cykeljäveln och det faller mig inte ens in att ta emot med händerna, jag dämpar istället fallet med min framtand.
Så ja, framtanden gick av på hälften och jag ville helst ringa mamma kl 4 på natten.
Men hursomhelst, jag googlade fram att man bör lägga tanden i mjölk eller ha den i saliv för att "hålla den vid liv". Jag visste inte då att det var om man hade tappat hela tanden...
Eftersom jag inte hade någon mjölk hemma och klockan var 4 så får jag en snilleblixt, spottar i ett shotglas och lägger tandbiten där. Extremt nöjd!
Jag fick en akuttid hos tandläkaren i Borlänge och for dit, i taxi...
Där "limmade" de fast min tand och allt var frid och fröjd.
För precis en vecka sen ringde jag och bokade tid för att byta ut tanden mot en porslinsfasad.
I fredags... Fredagen den 13e. Då snubblar jag på en matta, också efter en toppenkväll, och slår av samma jävla tand.
Jag skrattade bara, just för att det är så typiskt mig. Sen började det göra ont.
Men idag har jag iaf varit och slipat ner tanden och om en vecka får jag min nya tand. Tills dess har jag en tillfällig. Innan jag gick ut sa damen "var försiktig den här veckan nu!"
Jag lovar att göra mitt bästa...
Min tillfälliga tand och inkräktaren på min panna. Sa vänligt men bestämt åt honom att han inte är välkommen men han hävdade att han inte kan språket och därför inte förstod...
sån är jag..
Och jag kommer bara att fortsätta skriva så länge folk läser. Mitt bekräftelsebehov ogillar min nya, svala stil.
Tänkte härma hur Egoina gjorde i sin blogg, skriva om hur jag är, både bra och dåliga saker. Och konstiga...
Såååå, here it goes.(comes? whateveeeer..)
Jag älskar att testa nya, konstiga maträtter. Men jag kan inte äta saker som potatisgratäng, potatissallad, lasange, stuvade mackaroner osv, för att jag tycker att det känns obehagligt att äta kletiga saker.
Jag har ett enormt bekräftelsebehov och tigger ständigt komplimanger. Men blir ändå generad när jag får en komplimang.
Jag har stora issues när det kommer till närhet. Men väldigt ofta skulle jag kunna betala för att ha någon som höll mig genom en hel natt.
Jag skulle aldrig kunna dejta en blåst kille. Men jag känner mig hotad om han är för smart.
Jag vill tro att jag är starkast i världen och inte kan bli sårad. Men om man känner mig vet man att jag är bräcklig och enormt lätt att förstöra.
Jag är livrädd för döden. Och känner mig stressad att leva på riktigt. Uttrycket "det är skillnad på att vara vid liv och att verkligen leva" har minst sagt tagit skruv.
Jag saknar många människor. Men är alldeles för dålig på att höra av mig och visa det.
Jag kan hoppa från ett samtal till ett annat för att jag gör väldigt snabba och konstiga kopplingar i min hjärna. Men jag lyssnar ändå alltid på den jag pratar med och minns vad den har sagt.(dock ej under alkoholens påverkan...)
Jag vill tro att jag kan glömma och fly från saker. Men vissa saker sätter sig för att fastna föralltid.
Jag vill tillhöra någon. Men jag är för egoistisk och rädd för att ge av mig själv.
tjatja bloggeen
- Hatar fortfarande uttrycket "awesome", kan folk bara sluta använda det och göra mitt liv så mycket bättre? Tack på förhand, älskar er.
- Och folk som har barn... Varför skriver ni "vi"? Typ "idag har vi städat".... Ett spädbarn som inte ens kan gå ska städa? Skärp sig! Skriv isåfall "JAG har städat och (valfrittnamn) låg på en filt och tittade på."
- .... okej, bara att göra sig själv till vi-form är jävligt irriterande.
- Jag hatade t ex. att bli kallad för "Lukas brud". Michaela är mitt namn, tackar som frågar.
- jag älskar att skriva i punktform... lärde mig det förra veckan när jag insåg att jag visst kan powerpoint, här har jag gått runt i flera år och tänkt att jag inte alls kan det. Jag är ju grym. (inte awesome....blä)
- jag tänker förövrigt börja äta havregrynsgröt till frukost, det är ju gott!?
Tänkte köra en frågestund här i bloggen, fråga vad ni vill!
Vill ni veta hur man gör en ppt? I vilken ordning jag tar på mig kläder? Är jag verkligen singel? Vad tycker jag om fåglar, egentligen?
BRING IT ON!
Kalla mig Bäver, Justin Bäver
snälla, ta mig oseriöst.
Något jag har otroooligt svårt att förstå är människor utan ett sinne för vad som är ironi och inte, de förstör liksom allt jag är genom sina råseriösa kommentarer vid de tillfällen jag försöker skämta till det.
Som igår, alla hjärtans dag. Jag tänkte, "hihi nu ska jag vara lite rolig!" Så jag la ut en länk av Air supply - all out of love med kommentaren "JAG ÄR SÅ ENSAM, VARFÖR GUD, VAARFÖR?!" Typ så. Jag skrev med stora bokstäver (versaler... eller är det gemener som är stora?) bara för att det skulle vara omöjligt att ta det på allvar. Vad händer...?
Jo, en dum jävel som inte kan utläsa ironi kommenterar "men du som är tjej borde väl ha lätt att hitta en kille?"
Han förstörde fan hela jävla grejen!!
Inte nog med att han förstörde min grej, min andra tanke, är han helt efter? Skulle jag ha lättare att hitta en kille för att jag är tjej? Skulle en kille ha svårare att haffa en tjej för att han är kille? Jag förstår inte.
Och nu finns risken att han läser det här. Det struntar jag i för människor som inte förstår min ironi är dumma. Och jag vill att de ska veta det. Jag vill inte att de lever ett helt liv utan att förstå denna underbara humor. Jag är snäll, de är dumma. Jag är deras frälsare.
Och ja, jag lider av lätt hybris ikväll, fick nämligen VG på min första inlämningsuppgift på en av de nya kurserna. Duktig tjej! Bra tjej! Uuuuunderbar tjej... Det är en ära för mina vänner att få vara mina vänner. jepp, riktigt jävla bra är jag.
Bilden har ingenting med texten att göra, men jag kommer ihåg hur nöjd jag var med mitt hår här ;)
jag är så sval
Nu är jag mörkbrun i håret, utan några röda toner. Och jag har börjat med en ny grej, blåa kläder. Jag ska bli en isprinsessa. När jag hade fönat håret och beundrade min svala uppenbarelse sprack mitt ansikte upp i ett lyckligt leende, resultatet? Inte längre fullt så sval.
Så om jag bara står och håller käften så funkar allt finfint, mitt nya svala jag är bevarat.
Jag funderar även på att börja med mina ppiller igen, inte för att jag har sex utan för att jag glömmer bort när jag ska få mens!? Seriöst, när var det senast? Jag minns inte! Jag är inte bara sval, jag är senil också.
Puss på er!
drama i min hjärna
Sen i söndags har jag tänkt upp och ner, hit och dit och även lite ut och in. Drama, nåt så djävulskt i mitt lilla huvud. Mamma tycker nog att jag är en dramaqueen ;)
Men nu är jag nog stabil igen tror jag. Iaf över det jag kan ha kontroll över.
Nu ikväll har jag pluggat riktigt jävla duktigt och belönade mig med att titta på the notebook. Den och ps. I love you får mig att gråta som en gravid kvinna med hormoner som rusar i hela kroppen. När jag gråter så känns det även som att jag febersvettas.
Nu ska jag lägga mig och läsa min engelska biografi av en man som växte upp i en sekt. Skolgrej. Duktig tjej.
Just ja, i helgen festade jag tvådagars med Mikaela vid min sida. Jag ville bevisa för mig själv att jag ännu inte är 23. (vi, jag och Linnea, är ganska övertygade om att allt är kört efter 23) Och jag klarade det, några blåmärken bara. Och en massiv trötthet under söndagen då vi (läs jag) tänkte att efterfest hos mig, det är grejer det! När jag drack glas 2/2 runt 4-snåret verkade det klokt. Rödvin. Så jävla oklokt.
Men jag hade, trots bakfylla 2.0, en riiiiktigt bra helg! :D
(jag borde fan inte ha grannar, så fort jag ser att någon rör sig måste jag verkligen titta, som en tvångstanke! det har gått så långt att jag inte kan plugga utan att dra ner min rullgardin!)
23
I felt for sure last night that once we said goodbye
No one else will know these lonely dreams
No one else will know that part of me
I'm still driving away and I'm sorry every day
I won't always love these selfish things
I won't always live not stopping
It was my turn to decide
I knew this was our time
No one else will have me like you do
No one else will have me
Only you
You'll sit alone forever if you wait for the right time
What are you hoping for
I'm here
I'm now
I'm ready
Holding on tight
Don't give away the end
The one thing that stays mine
Amazing still it seems
I'll be 23
I won't always love what I'll never have
I won't always live in my regrets
Ödets ironi suger ganska hårt just nu.
ofullständig uppdatering
- Vi har börjat nya kurser och jag är typ världens lyckligaste för i två av fyra kurser har jag en lärare som verkligen får mig att vilja tänka, det är stort! Och hon tycker om mig med! Så nu har jag tillbringat nån halvtimme med att leta efter en bok jag ska ha till en av kurserna. Vi fick välja något som gick inom ramen "på engelska som berör nån slags kultur" på förslagsvis ca 150 sidor. Min är på 149 sidor och verkar riktigt intressant, en biografi av en man som är uppfostrad i en sekt. Det som är lite synd är att jag har två kurser samma tid, samma dag. Har övervägt att låta mig klonas, men... nej, det tar för lång tid. Ska prata med läraren imorgon, förhoppningsvis kan jag skicka sen ansökan till en kurs som börjar om nån månad så jag slipper missa för mycket. Seriöst, jag vill bara skriva om hur bra denna lärare är, HON ÄR SÅ PEDAGOGISK!! En av mina kurser handlar heter så mycket som "Engelska för internationellt företagande: kommunikation och kultur" och idag hade vi den första föreläsningen. Efter en vanlig såndär tråkig genomgång fick vi sätta igång med lite övningar direkt, askul bara en sån sak liksom! Hursomhelst så fick vi en uppgift, men ingen förstod ett jota. Det var det som var uppgiften, att inse att man var tvungen att fråga om hjälp eller nån slags instruktion, att på arbetsmarknaden måste man ha en klar uppgift innan man sätter igång. Ganska logiskt, ja. Men efter att ha läst teoretiska organisationsmodeller är det grymt att faktiskt få tänka kreativt, veta hur man ska bete sig.
- Ännu en skolgrej, fast ändå inte. Vi läser ju allt på engelska vilket betyder att vi läser med de internationella studenterna, det är riktigt spännande! Men hursomhelst, Linnea hamnade i par med en skitsöt tjej från Thailand och vår uppgift var att "kallprata". Först pratade de om mat... sen hör jag hur Linnea börjar prata om Foki, en svensk bloggare som flyttat till thailand nyligen. Den stackars tjejen tittade förvirrat på Linnea och sa att hon inte visste vem det är. Kom på detta nyss och började fnissa för mig själv, mest för att min lilla princess har blivit en sån bloggnörd. Okej... nog om skolrelaterat nu, detta börjar bli sjukt!
- JAG SAKNAR DIG PAPPA!♥
- Vem var så rackarns nyfiken i söndags/måndags att den måste ha läst min blogg om och om igen? Jag skriver inget om helger längre ;)
baby we´re just ordinary people
Jag har blivit ganska duktig att skriva på engelska när allt kommer omkring. Inte lika bra som resten av klassen säkert är, men bättre än innan. Det går lättare iaf, så det känns som att resultatet också blir bättre.
Även om jag deppar ibland är jag inte så långsint, dock leder detta till bergochdalbanor som förvirrar min omgivning... ^^
Jag har blivit ganska duktig på att laga mat. (detta är fullständigt orelevant, men jag är lite mallig)
psychobitch 2.0
Och nu kommer alla tro att jag är deppig, svaret är nej, det är jag inte. Jag bara är och jag tycker inte om att bara vara. Jag har ingen glöd.
Och så tycker jag nog inte riktigt om att känna sådant som skrämmer skiten ur mig.
Och så har jag mens.
Och är nog ganska elak mot en person som inte riktigt förtjänar det nu...
Fan vad jävligt.
Nu skriver jag färdigt denna fördömda uppsats så kanske det känns lättare.
Och just ja, jag saknar mamma!♥
dra i nödbromsen!
helt jävla ologiskt, skitläskigt och lite mysigt.
förvirrat flickebarnAB....
